En spännande ö med dåligt rykte

Det är en tidig morgon i början av juni. Väderutsikterna lovar stiltje och vackert väder. Jag har en halvtimme tidigare lagt ut med kajaken från Röda Holmen i södra Onsala och stannat till utanför Malön för vila och dryck i fem minuter efter att tillryggalagt strax under två distansminuter (3,5 km).

Jag går inte i land eftersom det fortfarande är stiltje och det är just vad jag vill ha på den resterande överfarten till Nidingen och då gäller det att inte slösa tid. Klockan är bara åtta på morgonen men om någon timma kan sjöbrisen komma och förstöra den fina vattenspegeln som jag vill föreviga med min kamera där ute på ön.

Efter den korta pausen paddlar jag vidare och rundar Malöns östra spets. Nu har jag drygt 4 distansminuter (7,7km) över öppet hav ut till Nidingen. Dis och dimbankar ligger som en vägg en bit ut och har trollat bort sikten till ön men jag har paddlat här så många gånger förut att jag kan kompasskursen i huvudet.

Havet är som en spegel. Jag doppar paddeln med största försiktighet för att inte skada vattenytan. Horisontlinjen försvinner och himmel och hav tycks flyta samman. I bland kan jag känna lite yrsel när det för ett kort ögonblick blir oklart vad som är vad. Alla referenspunkter för hastighet är borta och jag befinner mig för ett litet tag i en annan dimension.

Abrupt väcks jag ur mitt tillstånd av ett plask. En säl tittar upp på min styrbordssida alldeles intill kajaken. Jag lägger paddeln på däck och en kort stund tittar vi på varandra, båda lika undrande. Sälen dyker ner men den har sedan följe med mig ända ut till Nidingen. När jag har lite mindre än två distansminuter kvar framträder ön plötsligt där i dimman. Den låga profilen på ön och de uppstickande byggnaderna bildar i fantasin silhuetten av ett gigantiskt slagskepp.

När jag närmar mig blir jag varse det enorma fågellivet på ön och speciellt de tretåiga måsarnas karaktäristiska ljud som tränger igenom ljudorgien.

Jag kliver i land på Nidingens västra spets inne vid den stora bryggan efter en och en halv timmas paddling som jag värderar som en av de bästa naturupplevelserna man kan vara med om.

Farliga rev

Nidingens historia är spännande men allt annat än idyllisk. Namnet Nidingen lär den ha fått av sitt dåliga rykte; den har tagit många sjöfarares liv. Ordet niding betyder just illgärning. Ön har genom århundraden, ja så länge människan har tagit sig fram på havet i båtar, varit sjöfararnas stora skräck. Omkring 700 skeppsbrott lär ha ägt rum utanför Nidingen och dess undervattensrev. Det är just dessa rev som har gjort området runt ön förrädiskt.

Ön består av en grusås, ca 1 km lång och 300 meter som bredast. Åsen, en ändmorän som är en rest från den senaste istiden, bildades när isen drog sig tillbaka för cirka 10 000 år sedan. Ändmoränen har svallats ur av havet, dvs. allt finkornigt material har sköljts ur och kvar är stenar i alla storlekar.

Ändmoränen fortsätter ut i havet både öster och väster om Nidingen. Klockfotsrevet, Holländarrevet, Havrarevet och Lillelandsrevet ligger bara några meter under vattenytan och röjer sin identitet genom en och annan stor stenbumling som är synlig vid lägre vattenstånd. Lillelandsrevet torde vara det mest förrädiska då det förflyttar sig med strömmar och vågor. Revet består i de övre lagren av lös rullsten. Kommer man nära kan man höra det mullrande ljudet från stenarna när de rullar fram och tillbaka av dyningen. Strömmen och vågorna höjer ibland upp revet som en liten ås ett par meter över vattenytan och vid lugnt väder kan man kliva iland från en kajak eller mindre båt.

1945 påbörjades arbetet med att gjuta ett bottenfundament för en fyr på Lillelandsrevet men stormar och hårt väder gjorde att arbetet försenades och först något år senare lyste det äntligen på revet.

Fyrdrift sedan 1600-talet - världens äldsta dubbelfyrar

År 1624 byggdes de första fyrarna på Nidingen. Halland tillhörde vid den tiden Danmark och danskarna byggde två vedeldade s.k. vippfyrar. Att man byggde två fyrar på ön var i syfte att Nidingen skulle kunna urskiljas från de andra fyrarna i området. En kopia av en vippfyr finns idag i rondellen vid Onsala kyrka.

År 1834 byggdes två fyrtorn i sten och 1846 byggdes de på så de blev högre då höjden på de befintliga fyrarna var för låg för att de skulle synas på långt håll. En del av stenarna i fyrarna kommer från en riven mur från Varbergs fästning. År 1875 ställdes tre kanoner upp för att användas till att skjuta varningsskott utifall fartyg kom för nära reven vid dimma. Idag finns endast en av kanonerna kvar på ön. Först 1946 byggdes den nya fyren på ön. Den blev automatiserad 1973.

De gamla stentornen är byggnadsminnesmärkta och renoverades invändigt under början av 1990-talet. Renoveringen bekostades av föreningen Rädda Nidingen. Svenska staten bekostade därefter den utvändiga renoveringen. Numera finns föreningen Nidingens Vänner som är en ideell fyrförening vars syfte är att bevaka öns intresse och upprätthålla tillgängligheten för allmänheten.

Öns bebyggelse

Sedan de första vippfyrarna byggdes har ön varit bemannad med personal. En liten stenstuga tjänade som bostad åt de två män som skötte eldningen av fyrarna. År 1834, när stenfyrarna byggdes, uppfördes även bostäder åt fyrvaktarna och deras familjer. Under en period bedrevs till och med skola för barnen till fyrvaktarfamljerna. 1916 fanns det tre familjer med 23 barn. Man jagade säl, fiskade och odlade rotfrukter och grönsaker för att dryga ut kassan.

Idag finns tre bostadshus på ön som förvaltas av Statens Fastighetsverk.

Nidingens fågelstation

Utöver bostadshusen finns det några mindre byggnader som tjänat för olika syften. I en av byggnaderna bedriver idag Göteborgs Ornitologiska Förening ringmärkning av fåglar. Föreningen har ringmärkt fåglar på ön sedan 1980, då fågelstationen startades. I april 2011 hade man ringmärkt 250 000 fåglar sedan starten. Ringmärkning av fåglar har ett stort vetenskapligt värde för forskningen om fåglar och deras rörelsemönster. Ändringar i rörelsemönstren kan vara tecken på miljöförändringar.

Fåglarna som märks får en metallring på benet med ett nummer samt texten ”Riksmuseum Stockholm” dit man vänder sig om man hittat en ringmärkt fågel.

Rikt fågelliv

Nidingen är en av västkustens finaste fågelöar. Öns karaktärsfåglar, som före- kommer i stora bestånd, är småskrake, kentsk tärna och tobisgrissla. Andra intressanta arter som kärrsnäppa, rödbena och skärpiplärka har man också mycket goda chanser att se.

På ön häckar också Sveriges enda koloni av tretåig mås. De första paren kom till ön i slutet på 60-talet och häckade då på ett sjömärke. Det blev snart för trångt och idag häckar de även i alla åtta fönsternischerna på de gamla dubbelfyrarna. Inifrån fyrarna har man goda möjligheter att studera fåglarna utan att störa. Idag häckar här omkring 45 par varje säsong.

Svårtillgänglig ö

Ön består av grus och rullsten. Få växter klarar av de hårda förhållanden som ön erbjuder. Vanligast förekommande vid strandlinjen är strandkål, strandmalört och marrisp. Strandtrift förekommer rikligt på hela ön och den dominerande växten i buskskiktet är slån. Smällglim är en flerårig ört som också är vanlig.

Ön är som allra vackrast i maj då gräset är ljusgrönt och bestrött av tusentals rosa pärlor av blommande trift och buskagen är vitpudrade av blommande slån.

Under sommaren håller en sälkoloni till kring Nidingen. Den ses ofta ligga och sola på klockfotsrevet.

Att ta sig till Nidingen är inte helt enkelt. Vind och vågor sätter allt som oftast stopp för landstigning på ön då öns enda brygga som vetter åt sydväst mer än ofta är utsatt för de västliga vindar som för det mesta råder. Vill man övernatta på ön kan man boka en stuga genom Gottskär Hotell som också ordnar transport. Man använder s.k. RIBbåtar som inte är särskilt djupgående och därför lättare tar sig fram mellan alla stenbumlingar som ligger nära ön. Man kan även boka dagsturer genom samma arrangör men räkna med att turen kan ställas in på grund av vädret.

Är man medlem i föreningen Nidingens Vänner kan man hyra föreningens lägenhet för att övernatta. Se här.

Vill man hellre paddla kajak rekommenderas stor erfarenhet av passage över öppet hav. Paddla gärna i grupp om flera!

Hela ön och de omgivande vattnen med alla rev är naturreservat. Under tiden 1 april t.o.m. 15 juli är det tillträdesförbud på en stor del av ön på grund av att det är fågelskyddsområde. Förbudet sträcker sig ut i vattnet på ett avstånd av hundra meter från land. Det är inte heller tillåtet att landa med båt inom detta område.

FAKTA

Areal: 725 ha varav ön är 13,5 ha

Dominerande naturtyp: Klappersten

Ägare: Statens Fastighetsverk

Förvaltare: Länsstyrelsen Vägbeskrivning:

Egen båt eller kajak alternativt beställning av transport och övernattning genom Gottskär Hotell.

Övrigt

Området ingår i Natura 2000

GPS: WGS 84 (lat, lon): N 57°18.129’,E11°54.050

Text och foto: Annette Seldén/N

När mörkret sänker sig över Västkusten tänds Nidingen och blinkar tryggt utanför den nordhalländska kusten.

De gamla dubbelfyrarna är kulturhistoriskt riksintressanta byggnader och är skyddade som byggnadsminne.

Från insidan kan man studera de tre tåiga måsarna som häckar i fönsternischerna på nära håll utan att störa.

En ny dag gryr och solens första strålar lyser in genom fönsterna på de gamla dubbelfyrarna. De tretåiga måsarna är redan igång att kivas med grannen.

Nidingen en klar septemberdag. Många flyttfåglar rastar på ön vid den här tiden och personalen fågelstationen har många fåglar att ringmärka.